we're all innocent!

"spontan tajming!!!" så beskrev emte läget i luren nyss. det går en buss till henne om cirkus precis en halvtimme (och bara det är ett tecken från gud att jag borde åka med den, så många bussar går det fan inte till vikmanshyttan.) vi ska alltså: "cykla till sjön i ÖS-regn, bada och bli AS-sjuka, KÄMPA hem på cykel och BASTA, och äta chokladpudding och vara upp hela natten och sova AS-länge så jag missar mitt JOBB och hon missar RÄTTVIK!" så löd hennes plan, och  rösten blev lite extra falsettigt överexalterad (speciellt på orden med stora bokstäver, ni som vet hur emte konverserar.) när jag svarade ett stensäkert "ja!" på frågan om jag hade chokladpuddingpulver här hemma att ta med. NOTHING ELSE I CAN SAY, HEEY-DO!

*ful tandställningsbild på oss två.*

SOM EN ROMEO I JEANS PÅ DIN BALKONG.

(när min dator repat sig igen ska jag skriva alla inläggen som jag har skrivit i huvudet för många gånger.)

om en kvart kommer det finnas en livs levande skåning i mitt hem. hoppas hon levereras med tolk, det här är som bäddat för en vecka med missförstånd som tema.

hur nära är tillräckligt nära
och
(kanske ännu viktigare)
hur nära är för nära?

---

nu ska jag allvarligt bege till hasse och tala ut om septemberproblemet. hur kan det finnas så sanslöst många dagar på ett år, och ändå ska allt viktigt krocka, snubbla över varann, vira in sig och inträffa på exakt samma dag!? let's lacka tills vi ruggar.

stryper jag mig själv i sömnen inatt med de grönlockiga presentsnörena som fortfarande hänger och slänger i taklampan, så fick jag dö en natt som avslutade en väldigt fin dag. iallafall. det hände inget värt att nämna i historeböcker, det var en helt ordinär sommarlovsdag. fast ack så extraordinär. när saker och ting klickar ihop och solen lyser, och klockan verkar för en gångs skull jobba i samma team som oss dödliga. uppe med tuppen på cornflakespaketet, virra iväg på städintroduktion, inse någonstans på vägen hem att det behövdes en rejäl ansiktsvändning upp mot himlen, för aj vad himlen skrattade blått på oss idag! anlända till hemmet, planera solning med chokladbrun utgång, men istället somna och vakna x antal timmar senare av ringande peter som visst ville träffas, (fast kanske mest ha assistans till badsugen systerdotter + kompis? fniss.) off to pålsbennings it was, vi badade med lill-anna och lill-lisa, sippade saft och slukade glatt grillkorv och pommes, sommarmat utan gränser. därifrån vill man knappt åka, för där finns det luft som är lätt att skratta och andas i. det kan vara den där bullerbyn-feelingen som håller mig fast lite, inte ens skogen skräms. :] men det var i staden som viktiga saker väntade, och peters mamma fick ännu en gång ihop skjutsandet. fler guldmedaljer till skjutsande föräldrar! vi mötte katte och rullade på cykelt till västerbyvägen, där väntade lisa och isabelle. äntligen var det dags att fira en till 18-åring, med hamburgare, paj och drinkparaplyer. myset avslutades med barfotacykling till västerby för bad, och sedan hem på knaggliga grusvägar under bommulsmoln på blå himmel. väl hemma, var det bara att knycka pappas bil och försöka med uppkörningsriktig kvart-över-tre-körning, tillbaka till pålsbenning och hämtade den ständigt kvarglömda laddaren, och vidare till nås och lämna peter! det gick fint, jag hade lugnande assistans i bilen som lovade en lyckad morgondag. TIME WILL TELL. sprattlande nerver i en laxask.


:*

Och hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser
Och hundratusen röster skriker efter något mer

And if you want me to be real deep
I hook you up with some poetry.
The mountains are white and the ocean is blue.
They both look pretty good baby girl
but then so do you.

Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand

Nobody knows it but me when I slip, yeah I slip
I'm still an animal

fall in love to postcard, fall in love
moving card from your town
I try to tell myself at night when the dusty old pictures are all out of sight
that I think I will be alright.
Just don't come closer morning light.

Diamond ring, diamond ring
But you can't find it

I was hoping someday
You'd be on your way to better things
It's not about your make-up
Or how you try to shape up

This ordinary mind is broken
You did it and you don’t even know

I got some people say it's that way
And then some people say there's no way
Hell, I know

Att det finns ingen magisk genväg
Ingen rök och inga spår
Och finns ingen enkel lösning
Inget svart och vitt, bara grått.
Man får ta det man blivit given
Och säga "jag älskar det jag fått"
Du och jag ska aldrig dö

---

jag var där och det var magi i varje hjärtslag. tack borlänge för en förfärlig massa påskyndade och pirrande hjärtslag, sönderflåsade lungor, söndersprungna ben, nedklottrade överarmar och glittrande ögon. det var lika live som det var på riktigt, och det finaste var att de sjöng lika mycket till mig som till hon tre steg bekom eller han 25 meter framför. lite till alla, lite röd kent-konfetti till alla. p&l har fått en ny innebörd som det inte kommer gå att sätta fingret på förän jag är i rätt ålder för att berätta för barnbarnen. och javisst, sen campade vi också. det var magi på det lite mer mänskliga och fysiskt nedbrytande viset. ett ord räcker: klas kalas läcker.

för du och jag ska aldrig dö.