ajaj
jag har inte bloggat på två dagar och känner mig helt.. halv. det var iallafall varit jättefint väder, och jag har levt med emelie by my side oavbrytet i typ tre dagar nu. i tisdags kom hon hit, vi badade, åt mest hela tiden (bland annat världens godaste köttfärssås :>) och slog upp ett tält på gården när det började närma sig kväll. vi satte klockan på åtta och trodde seriöst att vi skulle ta oss upp då. vi misslyckades dock rätt hårt, jag vaknade iallafall vid tio av att jag höll på och kvävas av värmen. så jag lyckades få upp dragkedjan, kräla ut, och somna med typ halva kroppen kvar inne i tältet. ;> en halvtimme senare hamnade både jag och emelie inomhus, på mitt rum, i min säng, där vi delade på en kudde och noll täcken. och vi sov till typ alldeles för länge. sen klarade vi iallafall en timme i solen, innan det var dags för min träning, som dom hade flyttat fram till halv fyra. det gick helt okej, trevligt och träffa amanda osv. :)
direkt efter träningen trampade jag och emelie vidare mot matsbo, vi låg där ett tag, sen kom vi på att en perfekt avslutning på dagen skulle vara kebabtallrik :D så det var bara att rulla hemåt igen, vi fick dock lov att äta mat härhemma först, och hallonpaj, hehhehe. mätta och belåtna (dock fortfarande hungriga) vandrade vi upp till dalälven, insåg att vi inte hade råd med kebabtallrik, och fick nöja oss med kebab med bröd. men det gick ner det också. ;>
sen tyckte vi att vi inte kunde skiljas åt redan, så vi löste problemet genom att smita från att behöva plocka ner tältet och åka till vikmanshyttan!!1 ;D nnåstans på vägen kom vi också på att vi ville baka biskvier, så emelies sneela mamma tog med oss till hemköp för att handla det som behövdes. väl hemma på backvägen började vi med bakandet, och mitt i allt kände vi för kvällsbad. sagt och gjort, klockan var en hel del, och det började bli mörkt, så vi skyndade oss så vi inte skulle drunkna i mörkret.
vi tog cykeln och rullade nerför den dampbranta backen utanför emelies hus. och det var fan inte smart gjort. idioten som styrde (nämner inga namn) missade typ att bromsa, och vi flög rakt åt helvete och landade på asfalt. vi låg och asgarvade i chock i fem minuter, innan emelie kände att hon knappt kunde röra benet och jag kände att det rann blod nerför armbågen. så vi haltade stödda på cykeln uppför backen och raka vägen in i köket där emelies mamma fick plåstra om oss. och haha, emelie svimmade när hon såg allt mitt blod på armbågen + knäet. själv var jag rambo, totalt oberörd. :> dock så sved det hela jävla kvällen/natten/morgonen/fortfarande. så ah :<
vi sov på massa stolsdynor och filtar ute på hennes altan, låg och beklagade oss över våra smärtor och vaknade av att det återigen var helt jävla varmt. så vi gick in, och somnade i hennes soffa denna gång, och sov till alldeles för länge. igen. :> sen fick det vara nog med äventyr, mamma kom och hämtade mig, och jag fick visa upp mina allvarliga skador. hon fick såklart mamma-oro-damp-panik och tvättade rent det jättenoga. det sved som fan. ;< men nu är alla nöjda och glada, det är snart mat (köttfärssås <3) och det regnar ute. skönt, för jag får ju ändå inte bada nu. :(
mjaoou,. :>
direkt efter träningen trampade jag och emelie vidare mot matsbo, vi låg där ett tag, sen kom vi på att en perfekt avslutning på dagen skulle vara kebabtallrik :D så det var bara att rulla hemåt igen, vi fick dock lov att äta mat härhemma först, och hallonpaj, hehhehe. mätta och belåtna (dock fortfarande hungriga) vandrade vi upp till dalälven, insåg att vi inte hade råd med kebabtallrik, och fick nöja oss med kebab med bröd. men det gick ner det också. ;>
sen tyckte vi att vi inte kunde skiljas åt redan, så vi löste problemet genom att smita från att behöva plocka ner tältet och åka till vikmanshyttan!!1 ;D nnåstans på vägen kom vi också på att vi ville baka biskvier, så emelies sneela mamma tog med oss till hemköp för att handla det som behövdes. väl hemma på backvägen började vi med bakandet, och mitt i allt kände vi för kvällsbad. sagt och gjort, klockan var en hel del, och det började bli mörkt, så vi skyndade oss så vi inte skulle drunkna i mörkret.
vi tog cykeln och rullade nerför den dampbranta backen utanför emelies hus. och det var fan inte smart gjort. idioten som styrde (nämner inga namn) missade typ att bromsa, och vi flög rakt åt helvete och landade på asfalt. vi låg och asgarvade i chock i fem minuter, innan emelie kände att hon knappt kunde röra benet och jag kände att det rann blod nerför armbågen. så vi haltade stödda på cykeln uppför backen och raka vägen in i köket där emelies mamma fick plåstra om oss. och haha, emelie svimmade när hon såg allt mitt blod på armbågen + knäet. själv var jag rambo, totalt oberörd. :> dock så sved det hela jävla kvällen/natten/morgonen/fortfarande. så ah :<
vi sov på massa stolsdynor och filtar ute på hennes altan, låg och beklagade oss över våra smärtor och vaknade av att det återigen var helt jävla varmt. så vi gick in, och somnade i hennes soffa denna gång, och sov till alldeles för länge. igen. :> sen fick det vara nog med äventyr, mamma kom och hämtade mig, och jag fick visa upp mina allvarliga skador. hon fick såklart mamma-oro-damp-panik och tvättade rent det jättenoga. det sved som fan. ;< men nu är alla nöjda och glada, det är snart mat (köttfärssås <3) och det regnar ute. skönt, för jag får ju ändå inte bada nu. :(
mjaoou,. :>
Kommentarer
Trackback
