vi rör oss, ni står still


nog lyckades dom hugga ut en tand idag också. jag har nog inte tyckt så synd om mig själv på länge, jag fick tidigaste tiden, ondaste bedövningsprutan, tattigaste praktikanten som njöt av att se mig dö,  en pricksäker träff på munpulsådern eller nått som gjorde att det vägrade sluta blöda, och ingen mat eller vatten på 3 timmar. sen kom jag hem, med ett humör värdig en emo. allt var fel, och jag åt blodpudding som skulle smälta ihop fint med blodsmaken i munnen -.-  sen, blev jag mogen. jag kom på att jag aldrig har blivit våldtagen, eller mördad, eller rånad, eller misshandlad, eller knappt ramlat och fått ett skrubbsår. jag har ingen bror som sitter i fängelse, eller en syster som har tagit livet av sig. jag har aldrig behövt döda lejon i afrika med spjut för att slippa svälta ihjäl, och ifall jag vill ha en glass, så går jag och köper en glass, utan att riskera att få en jävla bomb på tårna. känns inte så värt att klaga på min tand längre :>>

och så hann jag med ett givande samtal angående kärlek med min älskade mor. fast hon inte vet själv vad hon pratar om, så säger hon dom helt rätta sakerna. jag kom på lite andra tankar, tackdu <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0