we're all innocent!

jag ska nog bli elitlöpare eftersom damlaget ändå
inte vill ha mig ;););)
jag och moder sprang på berget, 7 km
utan att stanna, och vi kunde andas och prata
samtidigt. det var ett stort moment.
sen kom jag och tänka på motorsågsmassakern
så jag höll på och börja grina när man hörde en
moppe långt borta i mörkret som lät som en
motorsåg. aww, how sad. men vi kom iaf hem!

och kvällen till ära har jag försökt bli brun igen, och
emelie illustrerade så snällt



moget att jag skrattade dessutom. irlskratt framför datorn <3<3

tisdag imorn
då får man sova lite länge
och det behöver jag absolut verkligen
jag har ont i nacken sen den dumma stolen/hängmattan
i lördags, och så har jag upptäckt att en av stövlarna
jag hade med mig hem inte var min.
rätt storlek dock , så det
var väl inte så viktigt.
puss!