"jag är fan hungrig"
kanske ett steg närmare att känna att jag lever nu.
om det beror på katastrofalt ont i hela kroppen
eller bara känslan av att åka utav bara helvete (i typ 30 säkert men ja ..) vet jag inte.
men det var verkligen "fan vad jag lever"moment
och enbart tack vare emelie
<3
(OCH jag körde en hel minut, lär väl ha skrikit så isen sprack)
idag följde hon med och fikade med massa fastrar + en tapper skara kusiner
vi avrundade det dock lite snyggt efter en timme,
lämnade tillbaks en film på ica och sådära
skola imorn och jag kraschar och går under
så illa skulle det inte vara
ommdet bara blev tygskoväder
nu ska jag sova.
själv
Kommentarer
Trackback
