synd att du är så...lik mig

ögonblick då jag verkligen älskar att vara en bengtsson:
när jag och edde sitter två rum ifrån varann, ingen orkar gå och stänga
dörrarna, båda lyssnar på totalt olika musik, och båda _vägrar_ ge sig,
båda höjer mer och mer, och båda har lika kassa satans högtalare.
vi lever nånstans  på ljudvolym:gränslandet mittemellan musik och
örondödande brus och "dån". hahah nothing but a....ear-ache. =)


"ETT BLÅBÄR!"
"men eeeeeeeerik sluta. :("

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0