we're all innocent!

när jag ändå agerar storbloggare (2 inlägg på en och samma dag är ju faktiskt  storartat i dessa svåra tider!)  så kan jag passa på att stolt presentera den mest överskattade och ovärda, men ändock tyvärr obligatoriska händelsen i hedemora kommun kring juletid..... DA-DA-DA-DAAAAM... DAAAAM-DAAAAAAAAM... (trumvirvlar, tre stycken!) KAAA-BOOM (fyrverkerier!) :

JULDAGEN.




isabelle övertog min kamera när jag, efter många kringelikrokvägar i linghedstrakterna, trettiofyra svordomar åt alla som var i vägen och en väldigt snabb powerwalk iförd halkskor och för tunna strumpbyxor, anlände till förfesten på nya brogatan! hon använde den smidiga fotograf-på-fest-taktiken, där ingen är beredd på att man tar kort, vilket får alla att se naturliga och avslappnade ut, mitt i superintressanta mingelsamtal! något helt annat blir det....


.... när hanna tar över kameran. "KOM SÅ TAR VI EN BILD TILLSAMMANS, LISA OCH FELIX OCH ERIK!" hojtade jag. och det blev ju en.. rättvis bild där alla får lika stor plats. och sådär. egoismen gick via min arm ut i kameran och vred den endast mot mig och ingen annan!? vi dansade runt vid julgranen till wake dance, och sen följde alla vi förstagångsbesökare-på-hotellet-på-juldagen råd från insatta källor, som alla pekade på att man måste vara vid hotellet i tid för att slippa kö, och för att ens ha en chans att komma in! så vi pallrade oss iväg med hjälp av olika färdsätt, jag och emte valde den klassiska metoden fötter-i-rörelse!




och de insatta källorna som menade att klockan tio var en bra tidpunkt att börja köa, borde INTE få blommar levererade till trappen. (den personen som hade avrått mig att gå till hotellet över huvud taget den 25 december hade legat bättre till på tacklistan!) vi köade, köade och köade. stämningen var på topp och vakterna var förstående och trevliga. fast ne. varje cm som tog oss framåt bemöttes med ett "BACKA FÖR I HELVETE!" och det hela blev så kissnödigt och irriterat att det blev kul till slut. fast bara lite. det fanns ingen som helst logik i hur man tog sig framåt, och förståelsen för hur man nånsin har kunnat längta efter juldagen var försvinnande liten. MEN ACK...


... så kom vi in till slut! VILKEN SEGER. vi uppsökte de enda små rummen i byggnaden som lockade och... linn hade verkligen sjukt lång tunga.


sen trillade några timmar iväg, jag tog kort på gurra and the black ladies och sen fick det faktiskt bära raka vägen mot ett ställe där man slapp stå i kö, och där man kunde köpa flottig mat. jag njöt som bäst av ett happy meal när det visade sig att jag fått med mig emelies garderobskort............. självklart gjorde vakterna sitt bästa för att hjälpa oss att lösa det lilla snedsteget. verkligen professionellt. FAKTISKT så himla professionellt att jag och isabelle lovade varandra dyrt och heligt att aldrig mer gå på hotellet när vi gick hem sen. vilka aggressioner. vilken misär. vilket stolpskott till kväll.

råd till nästkommande generationer: följ med släkten till mormor på juldagen istället. ät lax och drick julmust och lägg pengarna på något fint istället. jag lovar er.