we're all innocent!

när jag och det blommiga kattdjuret till vänster var 6-7 år, så gjorde vi en skitlång teckning i skolan, på villekulla där vi gick, vi ritade flera dussintal a4-papper som vi sedan tejpade ihop! motiven var hundar, hundar, hundar, 100 hundar? 101 hundar? :D jag minns inte vad målet var exakt, men varje hund skulle iallafall namnges efter den favoritsyssla den hade, alltså hette vovven som satt och spelade trumpet trumpetis, medan den som plockade svamp hette svampis, den som sprang efter pinnar hette pinnis osv, osv, är ni med? :D jag minns inte allt vad vi döpte dem till, men en vovve har etsat sig fast i mitt minne och får mig att rodna än idag... vi uppfann en hund som hade en förkärlek för pennor, jag tror att han hade en hel pennsamling strödd runtom om sig på teckningen! även denne lyckliga hund följde mönstret i våra namngivningscermonier, men på den tiden var inte vår stavning fullt så pålitlig som idag... det kan tyckas att ett n hit eller dit inte spelar så stor roll, men... i just det fallet... spelade det all roll i världen. :D

och fröknarna som tyckte att den var så fin lät oss ha den uppsatt utanför matsalen inne i "stora" skolan, UTAN ATT SÄGA NÅGOT OM DET OTROLIGT PINSAMMA SNEDSTEGET... alla över åtta med acceptabla läskunnigheter  måste ha skrattat rått bakom våra ryggar. :(



en vän är en vän hur taskigt konstnärskarriären än gått! ♥