we're all innocent!

godkväll!
vi inleder med en isbrytare:







idag har jag gått runt och haft ont i skallen och fyllt nitton på samma gång, hela dagen. SIMULTANKAPACITET?! peter vaknade (något yrvaket...) i samma rum jag vaknade i imorse, moster och mormor kom på fika, johan orkade inte köpa present, jag fick kaktusar av edde och pappa, katte, gustav och erik kom och sa hej och lekte tacosmys framför desperate housewives och big brother på kvällen. jag är helt lugn och helt nöjd. jag älskar så många saker så mycket att hjärtat slår volter på studsmattan så den går sönder (HAHA-HAAA... förlåt.) och det känns som en sån kväll när man skulle kunna sätta sig med penna och papper och skriva ner bra saker med livet tills handen trillade av. sen kunde man skruva fast den och skriva lite till. så-är-det-faktiskt-nu!

The Perishers – Best Friends

i lördags var det kanske, så låg jag och skrev blogginlägg i skallen om min helg, för jag tyckte den var så bra, och att det några rader av dagar som man vill komma ihåg lite längre! därför låg jag alltså och kom på helt galna formuleringar som skulle beskriva hela karusellen i snygg detalj, men nu vill jag mest bara dokumentera att det var en sån helg som skickar alla tummar uppåt, för vi har allt fredagsmyst i vikbyn och lördagsmyst i borlänge/pålsbenning och söndagsmyst i martins cpsköna soffa. däremellan har jag jobbat och peter har lärt sig att baka natt-kladdkaka iförd kockhatt och förkläde och magsäcken har frossat i pommes & curry-dip och det har hunnit vara vår-vinter-vår igen, och ja, nu är jag nitton år i staden där jag växte upp och så.




carl grinpenhjelm äter en sorgligt, ensam lördagsmiddag på max!