we're all innocent!

TITTA HÄR BARA! MERAAAAA! jag vill ha sån där fantasi som liksom sträcker sig upp på tå och klättrar utanför lådans fyra kanter, nu!

andra saken på listan över saker jag vill ha är mat. redig, vanlig, stabil, riktig, lyckoframkallande MAT. det är dags att klä på sig ramsay-ansiktet och gå ner och gorma fram gourmetmat ur tomma intet lagad av en femstjärnig kock med hatt så käck på sneee! FAST, nu skramlar det faktiskt bland kastrullerna nere. kan det vara ett mirakel på g?!!



greetings from barcelooouna!

jo, skolan har börjat och jag ser uppgiften att sprida full bal-kalabalik runt mig som min livsuppgift, min D-H-A-R-M-A! (jag borde slänga iväg ett anonymt mail till religionsåsa med en länk till min blogg i, för att diskret skylta med hur effektivt jag lyssnat på hennes hinduismlektioner!) de som tvekar ska övertygas, de som inte vågar ska demonstrativt puffas mot varann i samma riktning och nödplaner (hahah...) ska göras upp! jag har ägnat varje ledig minut (och det vill inte säga lite, våra tisdagar kommer nästan bara att bestå av lååångdragna lediga minuter ända fram till sommarlovet, inte så fancy!) åt att pladdra klänningslängder, skräckexempel, fejkbrännor, anmälningsdatum, myndighetskoll, vita handskar, hur-vi-ska-få-precis-alla-att-vara-med-idéer.... :)



vad händer mer? jag rotar och skrotar bland reklamblad och bokmärkesalbum och pysslar ryggen trött och jeans + fingrar alldeles limklibbiga. jag skulle allra helst ha deadline på min egna dödsdag, och aldrig behöva börja med projektrapporten.... mitt i allt fyndade jag inspiration som får mig att vilja ändra allt med precis hela mig -> ett enda stort genidrag!



mekanisk vittring, kemisk vittring, köldvittring. lugnande hjärnbalett i skarpa lägen.

... och imorgon åker jag på rehab. transportmedel: tveklöst försenat tåg. specialanpassad rehabmetod: pussar, iskalla golv och dyr köpmat. resesällskap: min kattige kamrat. beräknad hemresedag: aldrig.

HEJDÅ. :*

denna fantastiska 21-årsdag firade vi med att vilja dö (samt vilja döda!) p.g.a diverse klockor som ringde lite här och var i rummet klockan 6 imorse. extra elakt tjöt och skrek klockorna för att vi skulle sådär många mil ifrån varann igen, fast det gjorde inte så mycket, för peter fick ju fylla år iallafall. det är så logiskt alla fattar utom.... jaaaag! farväl. :*


om några dagar ska jag iväg och befinna mig på olika platser, först örebro, sen till stockholm! fast först av allt ska jag befinna mig nere på vintergatan imorgon bitti, och sover jag inte inom 3½ minut ungefär så kommer jag nog.... inte att befinna mig nånstans förutom i min säng då. jag längtar nästan tills skolan börjar igen, där pratar vi semester. :d

tiden det tog innan jag lärde mig skillnaden på daniel adams-ray och oskar linnros:

pinsamt länge.

människor som man vet att man kommer tycka om, i samma ögonblick som man ser dem.

människor som man inte tror att man kommer tycka om, men som man tycker om ändå till slut.

människor som man vill, borde och förväntas tycka om men som man ändå inte klarar av helt.

människor som man vill tycka om, men som inte låter sig tyckas om av någon.

människor som man bestämt sig för att inte tycka om, men som man inte kan hålla sig ifrån.



"... honey. be a duck."

You're looking skinny like a model with your eyes all painted black
Just keep going to the bathroom, always say you'll be right back.

I KNOW THAT IT IS FREEZING, BUT I THINK WE HAVE TO WALK.

detta, mina vänner, är fint sällskap på uppesittarkvällar:

Bright Eyes – Lua

---

för alla gånger som vi dansat, och sjungit med fast ingen kaaan! just för dessa gånger så ska vi
klacksparka ett stadigt och läskdrickande nyår i vikbyn, lisa och jag! jag ska sedan åka hem i
rimlig tid, och befinna mig på arbaitsplatsen klockan 07.00 den 1 januari 2011. det ska bli ett sant
nöje att åka runt mellan pensionärerna och dra "hur många julklappar har du fått i år då? haaa-
haaa-haaa!" livet i en hedemora kommun-bil kan vara ganska hippt!


nu är det klippt, jag är trött i min arma kropp. jag ska ha uppesittarkväll lite till i väntan på kramsällskap, sen ska det allt sovas ända in i nyårsafton! GOD KVÄLL DAMER OCH HERRAR!

hur hjärndött känns det att smälla av ett trettiominutersfyverkeri idag?

när jag ändå agerar storbloggare (2 inlägg på en och samma dag är ju faktiskt  storartat i dessa svåra tider!)  så kan jag passa på att stolt presentera den mest överskattade och ovärda, men ändock tyvärr obligatoriska händelsen i hedemora kommun kring juletid..... DA-DA-DA-DAAAAM... DAAAAM-DAAAAAAAAM... (trumvirvlar, tre stycken!) KAAA-BOOM (fyrverkerier!) :

JULDAGEN.




isabelle övertog min kamera när jag, efter många kringelikrokvägar i linghedstrakterna, trettiofyra svordomar åt alla som var i vägen och en väldigt snabb powerwalk iförd halkskor och för tunna strumpbyxor, anlände till förfesten på nya brogatan! hon använde den smidiga fotograf-på-fest-taktiken, där ingen är beredd på att man tar kort, vilket får alla att se naturliga och avslappnade ut, mitt i superintressanta mingelsamtal! något helt annat blir det....


.... när hanna tar över kameran. "KOM SÅ TAR VI EN BILD TILLSAMMANS, LISA OCH FELIX OCH ERIK!" hojtade jag. och det blev ju en.. rättvis bild där alla får lika stor plats. och sådär. egoismen gick via min arm ut i kameran och vred den endast mot mig och ingen annan!? vi dansade runt vid julgranen till wake dance, och sen följde alla vi förstagångsbesökare-på-hotellet-på-juldagen råd från insatta källor, som alla pekade på att man måste vara vid hotellet i tid för att slippa kö, och för att ens ha en chans att komma in! så vi pallrade oss iväg med hjälp av olika färdsätt, jag och emte valde den klassiska metoden fötter-i-rörelse!




och de insatta källorna som menade att klockan tio var en bra tidpunkt att börja köa, borde INTE få blommar levererade till trappen. (den personen som hade avrått mig att gå till hotellet över huvud taget den 25 december hade legat bättre till på tacklistan!) vi köade, köade och köade. stämningen var på topp och vakterna var förstående och trevliga. fast ne. varje cm som tog oss framåt bemöttes med ett "BACKA FÖR I HELVETE!" och det hela blev så kissnödigt och irriterat att det blev kul till slut. fast bara lite. det fanns ingen som helst logik i hur man tog sig framåt, och förståelsen för hur man nånsin har kunnat längta efter juldagen var försvinnande liten. MEN ACK...


... så kom vi in till slut! VILKEN SEGER. vi uppsökte de enda små rummen i byggnaden som lockade och... linn hade verkligen sjukt lång tunga.


sen trillade några timmar iväg, jag tog kort på gurra and the black ladies och sen fick det faktiskt bära raka vägen mot ett ställe där man slapp stå i kö, och där man kunde köpa flottig mat. jag njöt som bäst av ett happy meal när det visade sig att jag fått med mig emelies garderobskort............. självklart gjorde vakterna sitt bästa för att hjälpa oss att lösa det lilla snedsteget. verkligen professionellt. FAKTISKT så himla professionellt att jag och isabelle lovade varandra dyrt och heligt att aldrig mer gå på hotellet när vi gick hem sen. vilka aggressioner. vilken misär. vilket stolpskott till kväll.

råd till nästkommande generationer: följ med släkten till mormor på juldagen istället. ät lax och drick julmust och lägg pengarna på något fint istället. jag lovar er.

en sån där gång när jag bara vet att jag hade legat på golvet och haft andningsproblem på grund av hysteriskt skratt ifall katt, min katt hade befunnit sig i samma kök som mig. titta på mittenbilden. vispen. killen. flinet.

ibland, bara vet man. :D

manic street preachers och shout out louds och andra sånna långa kombinationer av bokstäver och
stavelser som alltid snurrar iväg på tungan och kommer ut i fel ordning när man ska prata
snabbt och entusiastisk om dem! detta kallar vi ibland för k-a-l-a-s-s-s-s-s-s!

igår pratade jag, lisa och louise om saker som inte är viktiga längre, medan vi halvdant försökte hänga med i good luck chuck! utspelade på-liv-och-död-saker har minimerats och sopats in under sängen bland damm och annat som inte längre har något utrymme i vare sig hjärna, hjärta eller andra delar av kroppen. först tårarna, sen dom där skratten!

från oss alla, till er alla:
var vi verkligen bara ett år yngre för att år sedan?



Manic Street Preachers – Some Kind Of Nothingness

idag har vi äntligen firat av det 18-åriga gamla kattskrället med after eight-kaka och mysstund runt ett köksbord på hedbygatan! det var väldigt högtidligt då vi lyckades samla alla fem annars så förvirrade själar, (+ en gästspelare, och erik som "låstes in" i vardagsrummet!) det händer ju inte titt som tätt i våra späckade liv med fullklottrade scheman och sällskapstörstande pojkvänner. BUSY PEOPLE, ON THE ROAD. det var fint, jag trivs med er. ni är lite som att gå på kalas, fast varenda dag. ♥

varför jag avråder alla vänner (och varenda kotte som jag kääänner!) från
att äta morgondagens skolkallops:



BASED ON A TRUE STORY. :(

och på sommaren befinner man sig alltid.

Shout Out Louds – Can't Explain

idag försov jag mig och missade lusselelle, och därmed lusselellebullar i skolan. SKANDAL?! jag gick in i en grav depression och kom inte ur den förän jag fick täcka ett bord fyllt med engelska frågekort i korridoren i väntan på att de andra skulle bli klara. tvångstankar och frustskratt så att det blir spottorkan tre meter åt alla riktningar, oh fascination! jag bjöds på toast i det kattmanska riket efter skolan och fick sedan åka förbi ett gäng "horungar" (HAHAH! tack.) ner till rätt pris. där fick jag ett peppande samtal av sofie som tyckte att vi skulle gå på säsongens sista vattenaerobics, och ack så vi ICKE ångrade oss för elisabeth hade slagit på stort med glögg och paradisask efteråt! och, jag var pojken i guldbyxorna, dagen till ära, kanske är de inte så gräsligt, enormt, katastrofalt fula ändå? kanske lite. :D

John Mayer Tribute – Your Body Is A Wonderland





ligga-på-rummet-och-blåvägra-hjälpa-till-med-fredagstacos-nere-och-istället-ha-det-bra-iförd-rutig-skjorta-med-en-fin-vän-som-också-är-iförd-rutig skjorta! efter kvällens ph-h-h-hotosession så hjälpte vi ändock till lite, bland annat med att försöka mosa en advokado som var så hård att det fanns risk för att en ruta skulle spricka när vi gick lös med elvispen (och det flög stenhårda bitar i hela köket!) på den i försök att producera guacamolemos! jag kan meddela att det inte smakade som det borde. och lenne fick närapå ett par tår avhuggna när jag tappade fokus på att hålla fingrarna slutna runt kniven jag bar på. lagom händelserik matlagning med delar av familjen bengtsson + lenne + lisa hedin. sen trillade vi iväg i en bil till avestas lussebandy med två skrikande personer i (och de två personerna var nog eventuellt vi två.)

vi hittade första parkettplatser, bjöd felix och sjögren på godis och undrade varför i hela friden innebandy någonstans, någon gång, på någon planet skulle spelas iförd mössa!? sen dök ett förvirrande mms upp i min inkorg. förvirringen övergick i snabbt dividerande, som övergick i förväntan, som övergick i hjärtklappningsglädje, som övergick i en blixtresa hem till partymetropolen hedemora! där fanns en vinglig emelie, en pratglad tobias, en speedad linn. sen fanns det ju någon mer där också. någon som var färdigpaketerad att tas med hem. och man kan väl säga som så... att jag tog med honom hem. :*



klädnypsfighter, pizza, framsätesögonkontakt, sömnbrist, bilorkester, vintervägar och mer eller mindre bra skrapa-rutan-tekniker. sömnsällskap, kupolen och drömlöshet. och tid som går sådär dubbelt så fort som vanligt. så vet man att det är fint liv i luften.

jag har haft det bra i helgen. rätt och slätt. :*