to be alone with you

det kan fan inte finnas något som får en att dampa fortare än när folk (föräldrar typ oftast) gnäller på hur man klär sig.
är det inte för lite så är det för mycket, eller varför inte för kort, för varmt/kallt eller typ för färgglatt?
sen så skriker ungjävlarna i grannhuset rakt ut för minsta lilla, och jag kan inte stänga fönstret,
för då blir det för varmt. jag hatar när det är såhära kvavt ute. ge mig åska och regn om det nu ska vara nått.
idag är jag wannabe juno, slitnaste kläderna och skrubbsår överallt. det har läkt ihop lite nu iaf, fast
jag har fortfarande ont inne i knäet. sänder även en tanke till amandas stackars tå som är blå och påväg
till bollnäs. :<




" hang on, im on my hamburgerphone "

bästa filmen som har gjorts typ. och a walk to remember. :)

nu ska jag snart sluka typ hela pajen som mamma håller på och bakar, som egentligen
jag skulle baka. sen ska jag på fotboll. inte vara med på planen dock. och jag sörjer inte direkt.

:>

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0