ramblin'. where to begin?


just det. i lördag fick vi ju minsann äran att besöka hedemoras ...omgivningar. :> hannah och sabine fyllde år, och ställde till med kalas i långshyttan. temat var 'ursäkta, jag har kommit fel.' och vi hade egentligen kunnat kommit som vi var, eftersom bara känslan av att vara 4 hedemorabor på drift bland massa okända långshytteansikten fick oss att känna oss rätt... 'ursäkta jag har kommit fel.' men, vi hade roligt. :]


emelie kände ingen som helst press över att vi var ca 2 timmar sena. "vafan, CHILLA."



kvartetten bestod av dr. isafull, pyamasklädd sofie, pyamasklädd hanna och alice i underlandet (fast ingen fattade vad hon var. folk är för disneyoallmänbildade.) munken var inte utklädd och räknas därför inte.... :D

 

 


vi gick till linn och andreas på förfest. andreas var häftig och försökte tända eld på luften. isabelle stoppade sina lättantändliga lockar i säkert förvar i doktorshatten/plastpåsen. jag och sofie gömde oss en stund, oroliga för att bli anklagade för vilt pyamaspartande i sängen, som blev sönderhoppad, dock INTE av oss! :o

 

 


jag råkade av en slump hitta dottern till mammas barndomskompis, som jag har spelat fotboll mot ett antal gånger, men aldrig sett på närmare håll. det var oväntat, och konstigt. :>

 

 


sen försökte vi åka limo. vi satt där och konstaterade att det inte var mer än en förlängd bil med mörka rutor, en stund. när den sedan inte ens startade tyckte vi att det var en bättre idé att överge skeppet och ringa grädde, som fick komma med chillbilen och rädda oss. :]

 

 


vi väntade. vi frös. vi behövde kisspaus. vi samtalade med närgångna, överförfriskade damer,
ända tills grädde dök upp och skjutsade oss rätt. han lyssnade till och med på mina musikönskemål, och vi fick sjunga så fult vi bara kunde. snälla sir gräddselot.

 

 


elina, joel och jesper med fler var glada. många var väldigt, väldigt glada... :D inte en enda bild fick jag på något födelsedagsbarn heller. men, jag antar att dom också var glada.

 

 


kvällen snurrade på. det blev självfallet bråk, vi tog det med ro, och konstaterade att det var klent på skjuts-fronten hemåt. vi fann en räddare i mini (som vi hade vilda balkong-diskussioner med, angående exakt varför och hur hans smeknamn tillkommit. fick aldrig nån riktig förklaring... :D) som ledde oss i vad som kändes som 10 mil, och sedan in i en bil. bilen gick som tur var till stan, som utlovat. T A C K.

 

 


vi slutade där vi alltid slutar. sofie köpte sin vikt i cheeseburgare (ehehhe. kolla papperen.... :D) och en stund senare kom en glad peter i hatt och gjorde nästan detsamma.

 



sen såg livet ut såhär i 12 timmar.


det var en fin påsk, visst? =)

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0