vi är bara instinkt, bara djur
det känns ju förstås ganska begåvat att sitta på utvecklingssamtal och dela med mig av min nya skolinställning, den här som lyder 'jo, jag har faktiskt börjat göra saker i tid, och så dom blir bra. då känns det bättre att lämna in, jag kanske blir nöjd, till och med!' och en handfull timmar senare sitter jag och panikskriver nk, som ska lämnas in....... imorgon. din talanglösa stjärna, hanna! applåder och rosor på scenen! GO CAROL liksom. (juno, do need.) det äts mycket och skrivs lite framför min dator just nu. tröttheten ligger och morrar nånstans bakom ögonen, det börjar gå från en skön trötthet till en mera... fan-nu-börjar-det-bli-jobbigt-och-var-är-min-säng-nånstans!?!-trötthet. inte lär jag bli speciellt nöjd heller, och när peter kommer tillbaka blir det svårt att sitta kvar här. hans närvaro i rummet + mina trötta ögon brukar göra stridsviljan att sitta uppe och skriva... ganska... o..be..fin..tlig. typ. :]
Kommentarer
Trackback
